xxxx

Jag var något svimlande himmelskt förälskad av bara tanken av att vara kär. Jag var helt enkelt beredd på att ge mitt liv, mitt hjärta till en annan människas famn igen, och nu med stanna där. Jag var som ett osynligt vilsen själ där fortfarande all ilskan av otrohet fanns kvar. Jag var tvungen att kunna behärska mig nu, annars hade han försvunnit ifrån mig igen. Men istället för att ilskan skulle gå ut över den finaste människan som existerar, så landade jag i hans armar istället. Jag minns det så himla väl, det var en regnande tisdagskväll i januari. Den andra januari om de ska vara helt korrekt. Och det kysstes vi på perrongen. Dessa fjärillar som spirade inom mig har aldrig varit sådär kraftfulla, någonsin. Jag tror helt enkelt att det var ett tydligt beroende igen. Det var ett tecken på att jag skulle kunna stå där för resten av mitt liv, och kyssa de läpparna igen. Jag påminde mig själv hur vi brukade ha det, och det hade aldrig varit såhär fint förut. 244 dagar utan att få lägga mina ögon på perfektion. Tiden spelades upp igen, det förflutna var som svarta linjer. Det gjorde mig rädd, att vara sådär himmelskt förälskad så man aldrig skulle kunna ta sig ur det. Jag blev rädd, så himla rädd. Men då kom jag på att jag faktiskt var i den famnen igen, den famnen som jag var så himla trygg i. Min första kärlek.


Kommentarer
Postat av: Anonym

Har ni varit tsm i 2 "omgångar"?

2012-05-09 @ 20:25:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0