UTDRAG: 12 januari

Jag börjar få det finaste in i mitt liv igen. Min fina underbara kärlek. Som genom en lätt beröring kan skaka om hela min värld på mindre än en millisekund. Det kallar jag respekt i alla fall. Hur man kan ha någon sådan vilsen själ, lindat runt sitt finger. Sittandes där hårt, som ett frimärke. Som en liten förvirrad hundvalp springades efter sin käraste. Det finaste i mitt liv är en pojke. Han är inte vilken pojke som helst. Utan han är den pojken som jag beskriver som perfektion.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0