Jag behöver massvis utav sinnesro och en mängd lovdagar

To feel happy and beautiful. To live longer and better. To build a stronger future. To mess with the boys. To get energy. To look good no matter the position or angle. To be healthy. To look cute without the chubby cheeks. To be strong. To casually show off your tan-line without sucking anything in. To eat the bright and delicious healthy meals. To not fear the beach or the tiny swim suits. To not be the fat friend. To figure out what it’s like to be in top condition. To have a clean body and mind. To have a life-changing experience. To wow everyone. Because you can. Because you deserve it. Because YOU WILL.

Jag saknar dig. Jag saknar den gamla dig för då var du lika rädd för kärleken som jag är. Men jag älskar dig mer nu, för du älskar mig mer än vad du gjorde då. Jag är lugn i din närhet, jag älskar dig mer än du någonsin kommer förstå. Och mer än vad jag någonsin kommer kunna berätta för dig.

Jag var något svimlande himmelskt förälskad av bara tanken av att vara kär. Jag var helt enkelt beredd på att ge mitt liv, mitt hjärta till en annan människas famn igen, och nu med stanna där. Jag var som ett osynligt vilsen själ där fortfarande all ilskan av otrohet fanns kvar. Jag var tvungen att kunna behärska mig nu, annars hade han försvunnit ifrån mig igen. Men istället för att ilskan skulle gå ut över den finaste människan som existerar, så landade jag i hans armar istället. Jag minns det så himla väl, det var en regnande tisdagskväll i januari. Den andra januari om de ska vara helt korrekt. Och det kysstes vi på perrongen. Dessa fjärillar som spirade inom mig har aldrig varit sådär kraftfulla, någonsin. Jag tror helt enkelt att det var ett tydligt beroende igen. Det var ett tecken på att jag skulle kunna stå där för resten av mitt liv, och kyssa de läpparna igen. Jag påminde mig själv hur vi brukade ha det, och det hade aldrig varit såhär fint förut. 244 dagar utan att få lägga mina ögon på perfektion. Tiden spelades upp igen, det förflutna var som svarta linjer. Det gjorde mig rädd, att vara sådär himmelskt förälskad så man aldrig skulle kunna ta sig ur det. Jag blev rädd, så himla rädd. Men då kom jag på att jag faktiskt var i den famnen igen, den famnen som jag var så himla trygg i. Min första kärlek.